lost in transformation

To content | To menu | To search

1 April 2016

,

Tesen är att vi måste lära oss att rita om och om igen, våra osynliga och synliga kartor, för att hitta vägen.

13 January 2016

full rummen med händelse

människa, varelse; fyll rummen med liv och händelse. med värme. människa, det som är du, väll ut. lev ut.

---

vandrar orden, de är håliga ihåliga och dammiga, de griper mig inte men jag önskar att de gjorde det. I don't want to walk the words, I want them to walk with me. walk in me. jag hade en tanke men jag tappade den. något om våren, någon om min resa. om att skakas om, ifrågasättas, komma loss. om att njuta, och vara road, om att släppa loss. om att inte vara så samlad hela tiden.

att det är någon form av nyckel till mig. att inte vara så samlad. att släppa taget, släppa loss, göra.

rämna mina fundament, jag längtar så till något annorlunda.

22 November 2015

så mycket liv att vila i

dessa stunder. som minuterna efter trx:en i torsdags i bastun, ensam. varmt, fuktig hud som torkar. omhuldad i värme, i en stund som jag kan bädda in mig i. varm, trygg, omhållen. och på tåget, just druckit godaste latten sen kriget. fingrarna luktar kaffe och apelsin, årets första ljuvliga. kombinationen kaffe och apelsin och tågresa, expanderar hela mig. sen, komma hem. kök, myller, myllrigt. pink floyd, käresta gör nudelsoppa, alla tre fyller rummet med värme och händelse. så mycket liv att vila i.

;

bara när jag accepterar och omfamnar det som faktiskt finns, am I at a vantage point form which change is possible.

TO BE IN CHANGE. Och det är inte att göra all form av kreativitet. Inte att göra "allt". Utan att alltid göra något som betyder. Ungefär så.

Jag är tacksam för att jag gjorde mig så gott kaffe, tog en stund för migsjälv, tacksam att jag vill möta mig. Oss. Alla vi som är jag.

Och tacksam för den fantastiska frosten, att få vara i denna värld, novemberljuv. Och, tacksam för alla fantastiska människor som gör livet spännande. Som gör livet.

Jag längtar efter att springa på stigar och efter att gå barfota längs långa sandstränder. Och jag längtar efter att fota, uppleva världen genom foto. Observera. Redigera. Ett sätt att göra rymd i livet. Luftigt, rymligt. Plats för mer och annat, vidare.

;

jag är tacksam för att jag har gjort livet såhär tillkrånglat. hade inte velat ha ett rakt, okomplicerat liv. så oerhört lycklig över allt som är svårt, för allt jag får känna, för all krokighet. jag är tacksam över att få bo i det här fina huset. jag är tacksam över mimmi, för allt han fått mig att tänka på. för hela varelsen som är han.

jag täker... att jag mår så bra över att stanna upp några minuter. titta på vattenripplarna. månen, dess vita sken runt sig. fundera lite. spankulera.

jag längtar efter att livet ska ta ännu mer fart.

18 November 2015

lärdomar, tacksamheter, längtor

jag tänker, om jag odlar lusten och längtan; varthän kommer det ta mig? så lätt att fokusera på yttre uppsatta mål. resultat. cv-punkter. men det är som att detta yttre driv utövar negativ feedback på det inre. att det atrofierar. numbs it. creativity from within, wherever that might be. om jag hittar mina lustar, mina längtor, och odlar de små smulor jag kan hitta, vad kommer att hända då? jag vill mata dem, locka på dem. vara med dem. jag tror att det kan ta mig fantastiska stans.

jag tycker om denna kbt-mindfulnessövning i att fokusera på ett yttre ting/företeelse och låta det förankra mig i nuet. en diskborste, tangentbord, kyla mot huden, vind, tandborste. att det blir ett sätt att bringa förändring. att problemet i mina depressiva perioder, min destruktiva attraktor, är att jag konstant tänker på det som inte blev. på det som borde blitt. på att som blivit fel. konstant ältande, och i detta finns ingen förändring att hämta, bara stagnation. något så enkelt som att fokusera på théglaset, tandborsten, diskvattnet blir då ett sätt att ta tillbanka tankarna, sinnet, till det som faktiskt finns och till det som är relevant, till det som kan låta livet börja hända igen.

jag är tacksam för denna längtan till livet självt. jag är tacksam för att jag får leva i en så fantastiskt kärleksfull relation. jag är tacksam att jag tycker om så många människor.

jag längtar efter kvällar för mig själv, att meditera med varma cypernstenar, tända ljus, städa iordning och mysmundera rummet jag är i, bläddra i fotoböcker och lyssna på musik.

17 November 2015

lärdomar, tacksamheter, längtor

längtar. efter att livet ska vara mer liv och mindre planering. mer liv, rörelse, händelser, görande, än planeringar och önskningar och ältningar om det. att det ska börja hända, att jag ska börja hända. (jag känner att det börjat redan, men smulstort.)

tacksam. att jag följer dessa rutiner -- morgonträning, kvällsträning. meditation. dessa reflektioner. tacksam för att jag får älska B så mycket. tacksam över den fantastiska nattnovemberluften jag får andas.

lärdomar. kanske: att livet, iallfall mitt, måste odlas. lockas. lekas. inte tvingas, trugas, trängas. och, att jag verkligen vill bygga ett rikt liv. ett kärleksfullt, kreativt kaos med massa olika riktningar. att jag måste leka mycket. tänka på utrymmena, och inte bristen på dem.

15 November 2015

lärdomar, tacksamheter, längtor

lärdomar. om min känsloekonomi. att den faktiskt finns. att den behöver uppmärksamhet, att att uppmärksamma den har stor må bra-potential. att planera in rymder. med det som tar och det som ger.

tacksamheter. tacksam för alla dessa ackumulerade erfarenheter, denna ackumulerade kunskap. att människor har aggregerat sina erfarenheter till denna kunskap i meditation/mindfulness, att det finns de som vill sprida dem, att jag får ta del av det. tacksam över denna känslo-perioden, över att det vidgar min förmåga att känna. tacksam för johanna, att få vara i vänskap.

längtar. efter kurser på läkarprogrammet. att lära mig titta in i ögonbottnar. få prata med gamla människor på geriatrikavdelning. testa att ta patienter på vårdcentral. och längtar efter havet, efter att segla.

12 November 2015

the system makes of us slaves

;

9 November 2015

där fiktion inte är motsatsen till kunskap, utan dess grundläggande villkor.

där fiktion inte är motsatsen till kunskap, utan dess grundläggande villkor.

5 November 2015

there is healing in wonder

very substantive, very restorative.

very healing. to be in a state of wonder. to be in wonder. a state of mind constituting a sense of doubt to its credibility as well as an insistence on undeniability. it's about smelling, tasting, feeling, seeing, hearing. like my therapist commented. "you need to smell, feel, listen".

that maybe this is key, if there is such a thing, to me, if there is such a thing. to be in flux. to seek not stability, but flow and movement. if there is anything that characterizes good, lucid, periods in my life it is their sense of wonder, amazement, possibility. the ability to live with all imperfections, to live the imperfections, to move, to leave. to delight and indulge in the passing of time, the moving of life.

locating and widening thin borders and exploring them. finding life, building life, infusing life.

just being breath

the passing of time: temperature fluctuations, light fluctuations, the passing of night and day -- no longer painful. but soft and mild. I can take part in it. I am not a bottleneck in this world. I am just a part of it.

I enjoy, take immense pleasure, in the sunrise, sunset, the changing light nuances throughout the day, the growing and shrinking shadows, the pulsating world. (the pulsating word.) just taking part as a breath in this world.

just so grateful.

22 October 2015

,

att lita

på att i mig finns

en klok sovrande kraft

15 October 2015

att tillhöra det som kan växa och förnyas

lost the thought lost the track, lost in the thought lost in the track

livet. ska inte vara det perfekta. dagen, ska inte bli den perfektaste möjligt. det ska göras och upplevas. bli, vårdas, a work in progress. från en arbetshypotes till en annan.

detta är dagens tanke. dagens nöt.

jag söker ofta tillståndet där allt är som det ska vara. istället för att uppleva och njuta av resan. låta det passera, att livet består också av allt det som kommer bli. att tillhöra det som kan växa och frodas, det finns en trygghet och en stabilitet i detta.

9 October 2015

a scene for all the possible worlds to come

we are a scene. my scene. to act out and try out new possible worlds.

MY TEMPLE AND MY LAB

,

Is it possible to find a way of practicing that does not rely upon or generate a separation between thinking and doing, between inside and outside?

,

8 September 2015

,

and there is, a kind of loftiness

spreading, diffusing, gaining ground, liberating ground

cumbersome transformations

jag längtar tillbaka, och det är denna längtan som är mitt aber. att längta bakåt och inte framåt. varit hos kristina, sista gången, hon skapar något slags andrum som jag känner att jag kan finnas i, som jag kan tillåta mig själv i. jag längtar efter att bli möjlig igen. jag längtar efter att ha utrymme och ro till att plantera en växt och sköta om den. jag längar efter utrymme ro till att låta saker få bli, få växa, utrymme och ro till att låta lustarna gro. skyr mellanrummen, strukturen som blir får bli. hon sa: du är kapabel, välformulerad, verbal, analytisk. jag undrar, om det gagnar mig eller ligger mig till last. jag undrar också, denna process, vad är den värd? är den värd något? vad är värdet, vari ligger värdet? känslan hon gav mig i vårens terapi var att processen, från kravkrävd mot ljusning, var möjlig och värdefull. kanske är detta just en förutsättning för att komma vidare i detta, att se det som både möjligt och värdefullt. och vi pratade om att det är kraftfullt att bolla, att reflektera. det är kraftfullt att formulera, och kanske är det här mitt skrivande kommer in. handen på hjärtat så älskar jag det ju, händerna tankarna orden hantverket. jag har bara blivit så förbaskad självkritisk och skeptisk mot migsjälv vad som får skrivas och inte; jag söker vacker form. men, jag tror, det måste få vara vila. detta skrivande måste få vara en vila, devoid of shoulds and demands.

för mig har alltid innehållet förekommit struktren. alltid. jag måste släppa ut och sedan skulptera. det är inte fel, om jag hänger mig det.

det är många historier som är jag. det finns en sorts lycka, eller iallafall en vila, i det. a multitudes of histories, stories, me. interwoven. intertwined. det är mycket som är möjligt.

och det är just det jag saknar och söker. känsla av möjligt. jag tänker tillbaks på min senvår, trevar, söker fatta tag i känslan. an open, playful, unpredictable and possible life. så oerhört lucida minnen av senvåren, en sådan känsla av vibrerande äkta liv. och det gör mig så ont att jag inte kommer åt den, kan göra den till min igen. jag tänker och ältar och trevar och söker och oroar mig för att själva sökandet ska hindra mig från att träda in i känslan igen.

det var en känsla av att låta saker passera, kunna släppa taget, och att se fram emot saker. det var mycket längtan, mycket tillit och mycket förlåtande i det. jag tror att jag verkligen tillät migsjälv att släppa taget om saker -- hur kan väl annars något nytt bli till? hur kan väl annars våren födas?

och släppa taget är intimt sammanbunde tmed att pausa, vila. när man pausar hittar man tillbaks till sin egen takt igen. jag behöver producera utrymmen för denna vila igen -- rama in min tid. rama in mina måsten, min otillräcklighet för att begränsa den. det finns en sådan oändlighet i otillräckligheten. rama in krav och måsten för att få ro att ta mig ut och se, lyssna, känna, lukta, smaka. mer ute i världen och mindre i migsjälv.

och i mig frågan: vad längtar jag efter? denna fråga mig så värdefull. värdefullare än jag kan förstå. jag vill bygga livet av längtan. jag vill bereda plats åt denna längtan.

man får alltid önska, och önskan är kraftfull.

4 September 2015

,

"how one – through choreography – can address the force of structures that act upon the body. the idea of reinventing the body, thinking of what it can be, what it can do and what it’s capable of"

27 August 2015

flow go

life has to go on. life has to go. move on, move. flow, flow with time. not against. que sera, sera. and it is wonderful, really, when I manage to catch this train-like feeling of forwardness, it is wonderful. it is ok to leave things, ok to live things, it is ok to move on. it is wonderful to move on.

6 May 2015

jag hoppas att livet bjuder upp på ett trevligt sätt

courtesy email stranger

31 May 2014

mina trånga rum

och jag ska skriva en väv av mening med vilken jag kan klättra ut ur dessa trånga skrymslen jag byggt åt migsjälv. spinna andra historier med vilka jag kan klättra ut ur detta och in i ett annorlunda. av missriktad spretande längtan skapa ett annorlunda. måste mildra mig

mörkt rum i ett hus som byggdes av min mormor och morfar för ungefär sextio år sedan. (jag som en sorts förlängning av deras historier, och det är märkligt men jag känner mig, på något vis, älskad av dem även om de inte lever. kanske är detta något av det finaste som finns: att vara just älskad. av levande söm döda.) sitter i ett hav av ljus från datorn. meningarna hänger inte riktigt ihop, det måste vara okej. min älskling har gjort thé. det är fantastiskt att jag har någon som älskar mig och som gör thé åt mig kvällar då jag inte riktigt hänger ihop. det är underbart och jag förtjänar det inte. men man måste heller inte förtjäna att älskas. denna människa ligger vid sängänden, med mina kalla fötter mellan sina lår. värme flödar från varmt till kallt. tröst flödar. ur en djup källa. du kysser min ledsenhet, skapar dörrar åt mig att kliva ut ur självförebråelserna. du blir lite ledsen när jag inte lyckas famla mig fram till dem, men du slutar inte. men du gör mer än dörrar. du vidgar mina rum, mitt utrymme för oron grubbleriet, för ledsenheten. mina trånga rum. du vidgar dem.

skriver fort försöker att inte läsa meningarna som intehängerihop, detta måste ut, vimlet svamlet, jagharjuskrivetdetjagharintegjortdennabloggenförattvarapresentabel, jag skriver för mig, själviskhet egoerar, men måste påminnapåminn

så svårt att stanna i en tanke och följa den hela vägen fram

någon som älskar mig med mina kalla fötter mellan sina lår. en oas av tröst. får plats i dina ögon. tänker, vi ska skapa rymder tillsammans.

tänker nästa tanke: att jag har tappat mitt framåt. som alltid varit mig så viktigt. stor del av tankarna handlar om det som varit, hur det kunnat vara annorlunda, hur ett annorlunda då kunnat bereda ett annorlunda nu ur vilket allt det som kommer ska springa.

detta nu ska spricka upp i ett annat

sen tänker jag, att den mest transformativa potentialen som finns är lycka. inte en rosa sprudlande fjärilslycka utan lycka som i rymd, tillåtelse, nyfikenhet, lek, avsaknad av självförebråelse. ungefär som: motsatsen till trångt. för dessa känslor är trånga, som taggtråd i hjärnan: allt jag inte gör, inte kan, otillräckligheterna några varv och hem igen, det som inte blev, kanske framförallt det som inte kommer bli, all denna vackra värld som jag inte står ut med att inte komma åt/ta del av. det är skillnad på detta och ledsenhet. önskar mig så förmågan att vara ledsen,och kunna härbärgera migsjälv i ledsenheten ledsamheten. härbärgera och ta hand om migsjälv och lita till migsjälv att jag klarar det. om jag ska definiera, få definiera, så kanske lycka är att göra plats åt sig. rymme för allt. att lycka kanske är motsatsen till trångt. att lycka är förmågan att skapa nya utrymmen i tid och rum, i hjärta och hjärnan.

detta måste räcka. detta och inget mer. ett glas thé, en gränslöst vacker människa som värmer mina fötter med sin kropp. som fyller mörkret och rummet med musik. jag i detta med min rotlösa smärta, det måste räcka. denna smärtan, rotlös, mörker och musik, värme. det måste vara tillräckligt. att smärtan inte är orsak till skam. att den är tillräcklig i sig.

det måste handla mer om världen. denna värld jag alltid älskat. människorna och vinden och skogen och rörelserna. detta jag vill ge. det måste handla mindre om mig och mer om världen. att skifta fokus kanske är just att vidga denna trånga vrå jag inte hittar labyrinter ut ur

rotlösa smärta

sprick upp i ett annat

23 May 2014

tusen världar som väntar (mildra mig)

längtar efter att få lossna utan förbehåll

längtar efter att få välla

längtar efter att luckras upp

längtar njutning och lust. inte denna kontext jag skapar åt migsjälv: listor och strukturer, spretiga planer ut i framtiden att kanske, att det är detta, jag behöver (om jag får vandra denna tanken igen, så många gåner vandrad förut, upptrampad och nedsmutsad. gått vägen upp och ner och ut och in igen -- jag följer i mina egna fotspår, mina egen förvrängda karta. som en kopia av en kopia av en kopia av stigen från början) går in och ut ur texten. tankarna skvalpar över. så mycket skvalpar över. och samtidigt inte tillräckligt mycket. längtar efter att svämma över. längtar bortoml. kanske är detta skrivande: att lyssna till sigsjälv. att konkretisera tanken så mycket att den kan göras till del av berättelsen. att lita till att rätt tankar rinner till, så mycket att jag sen kan lyssna till det. ta sorlet i huvudet hjärtat, låta det rinna genom fingrarna, sen lyssna till det. mildras

tankarna som ett plockepinn, egentligen i flera år haft känslan av att spreta ut, av att vara en framskridande röra, att förlägga migsjälv i listor, planer, senare. som så väldigt invanda inlevda mönster. inkargat. hur lära annorlunda. så inbyggt i själva tankarnas plattform, det som föder mönstret själv. längtar bortom detta.

om att tala och att lyssna -- detta återvänder jag till. behöver meditera och behöver skriva. det ena är att lyssna och låta vara och det andra är att lyssna och skapa av lyssnandet. jag skulle tro att båda är viktigt.

vilar mina ben i ditt knä, datorn du skriver på på mina ben. små rörelser i den när du skriver. mysigt.

har jag alltid varit såhär spretig?

jag tänker att skrivandet är att ta ångesten och karva ut ett rum i den. att gå från klaustrofobi i ångesten till att göra den till byggmaterial för nya rum och nya tankar. som vilken konst som helst kanske. tänker: att den kanske är plastisk. att jag ska vara tacksam för den. att i den finns en plasticitet i livet, att den kan användas för att forma om och bygga upp. nya rum. nya rymder. nya sätt att uppta yta, veckla ut. att också smärtan räknas. lika mycketsom det glada. det är bara så svårt att känna det så.

tacksam: för äventyren med dig. för dig. varelsen som är du. mjuka vackra du. du använder din värme och din tyngd för att trygga mig. jag lägger mig på sängen, huvudet fyllt av ångesttankar. du lägger dig på mig, mjuka rörelser, inte tillstymmelse till förebråelse. din värme och tyngd förankrar mig och påminner mig om en värld utanför ångestsorlet. jag får plats i dig. när jag rör vid dig förstår jag att det finns något annat än det som upptar mig nu. en sorts förbindelse till en annan verklighet. tack att du är det för mig. något viktigare finns inte